Minnessången

Känn ingen sorg, känn ingen vanmakt,
när dödens käftar slukat min kropp.

Känn med mig lättnaden, över att
lidandet är slut.

Känn längtan och fäll tårar över saknaden,
men gläds med mig.

Minns livet vi delat med glädje och skratta
åt tokiga minnen.

Minns även det svåra och gråt över det,
men torka tårarna med glädjens näsduk.

Minns hur vi vandrade tillsammans,
både här och där.

Känn dofterna som en påminnelse av tomheten,
men fyll den med liv.

Känn buset i soffan om vem som skulle ha makten,
i form av tv:ns fjärrkontroll.

Känn smekningarna över kinden
för att säga god natt.

Minns letandet av nappen medan huvudet
borde vila på kudden.

Minns pysslet i köket och stöket i rummet
och promenaden till godisbutiken.

Minns med mig korten som skickats med hälsning
och konstnärliga teckningar på kylen.

Känn min närvaro och vandra med mig i bön.

Gläds med mig, så jag glad kan stiga fram
till min Faders hus.

Tonsätt livets tro, hopp och kärlekshyllning till döden
och minns, känn och gläds åt att vi möts igen.

Kampens sång

Sandhav och torka.

Ingen tår väter min kind.

Hettan olidlig och törsten tärande.

Inre kamp mot alltet.

Sanden bränner fotsulorna och
huvudet böjer sig för verkligheten.

Vill inte mer!!!!
Orkar inte längre!!!!

Skymtar en oas i fjärran.

Tvekar?!

Kampen smärtar och passiviteten
likaså.

Stannar upp. Funderar.

Vill inte mer!!!!
Orkar inte längre!!!!

Var finns visheten?

Igår är övervunnen och morgonrodnaden
lyser med sin frånvaro.

Enbart idag lever jag.

Alltid!!!!

Smärtans sång

Själen gråter och det gör ont.

Ingen lindring i sikte.

Fysisk smärta förtar det outhärdliga.

Vem har lagt det tärande onda inuti?

Hur ska jag från cykeln bli fri?

Hjälpen finns, men var?

Vem orkar med en sådan som jag?

 

Britt Gustavsson