Vinterhyllning

 

Snöknarr under skosulorna.
Tilltalande ljud och tilltagande snöflingor
dalar ner på marken.

Några fastnar i ögonfransarna.
Blinkar och flingorna smälter till tårar
rinnande utmed kinderna.

Tårar utan substans, men passar in.

Så mäktig, så stilig och stolt
kommer en råbock varje dag
och ävenså på nätterna.

Några meter ifrån mina fönster
stannar den och vi ser på varann.
Vi älskar varann på avstånd.

Orden räcker inte till.
Vill parkera livet ett tag.

Livshyllningen

Ljuva toner från ingenstans
ger mitt sinne näring
till regnets dripp, dropp.

Underbart talande konst
väcker känslor som stegras
när fågelsången läggs till.

Tungotalet och barnets joller
förstår man utan ord.
Lyssnar till allt och lägger det ihop.

Det inger hopp inför framtiden,
sökande efter meningen med livet.

Var still i den inbillade tystnaden
så hör vi det vi inte vet.

Syftet med livet är att födas till tiden
på jorden
och att dö in i evigheten.

Drömfångaren

Ett tovat hjärta hänger i ett fönster.

En drömfångare det är.

Den fångade nyss en dröm
något utöver det vanliga.
Tittade på den och tyckte om den.

Hänger mig åt tydningen
av hela mitt hjärta.
Om förr, nu och sedan.

Nya infallsvinklar och uppslag.

Hela min uppmärksamhet ägnades åt den
och jag somnade glad i hågen.

Sov länge med den fångade drömmen
integrerad i min egen.

Vaknar så med ett ryck.
I min drömvärld stängde jag ute natten
och glömde att jag inte släppt in katten.

Vinterdag

Snökristallerna klingar ljudlöst
och flingorna faller likaså.

Solen smyger sig upp i horisonten
och strålarna ljuder ohörbart
likt gitarrsträngars svängningar.

Kylan biter i skinnet förutan märken
och läten.

En hackspett hackar ljudligt
och förstärker stillheten.

Andens våg

 

Tomhetens steg ekade bakom mig.

Kände ingen mening med livet.

Så hände något!

Ande-tagen fann jag innebörden och livsglädje.

Livfullt lätta blev stegen och jag njuter
betagen av behagen i vår Herres komposition.

Ögonen är öppna och jag ser!

Öronen är lyhörda och jag hör.

Andningen i Anden hållet takten i denna symfoni.!!!!

Jag lever i nuet!

Tillgångssången

 

Munnen formar söta ord som bär.
Sanningens ord, skarpa som svärd.

Ögonlocken fladdrar som fjärilsvingar.
Starka i sin sprödhet.

Hjärtat känsligt som en seismograf.
Känner varje nyans vida omkring.

Känsligheten och sårbarheten,
är styrkan och tillgången vi har.

Evolutionssången

 

Väster om vinden och öster om solen
vandrar man hand i hand,
till främmande land.

Norr om glädjen och söder om hösten
växer hjärnorna i evolutionen
och kaoset tar form.

I det finns svaret och vi ser helheten.
Med rådande begåvning förmår vi det ej.
O så vackert det Är!

Ingen konstnär har ens i fantasin tänkt
eller känt vidden av hur lyckohänförande
det är väster om vinden, öster om solen,
norr om glädjen och söder om hösten.

Då Är!

Varandesången

 

Du stolta flamma som reser dig i elden.
Vart tog du vägen?

Du starka våg som slår emot stranden
och du bedårande molntapp på himlens kupol.
Vart tog ni vägen?

En stund ni fanns, men är ej mer.

Ni for till hjärnans minnesmoln,
där vi kan plocka fram er närhelst
hjärtat behöver näring.

Vandrarsången

Bland örter och rötter jag vandrar omkring.

Trädstammens beskaffenhet och växterna
får sin näring genom dem.

I markens mörker söker de sig till varandra
för att bilda ett rotnät som stärker
vid vädrets nycker.

Livets rötter brer ut sig i gudomens stadga
och orden är livets smakfulla fröjd.
En ört för varje livsbehov skördas och förtärs.

Ge akt på den mogna nässlan som
bränner i skinnet
som osköna ord på sinnet.

Lögnsången

Man vänder och vrider, sträcker och tänjer
på lögnen för att få den sann.

En lögn upprepad tillräckligt många gånger
tenderar att maskera sanningens kärna.

Lögnens lökavskalande skikt
blottar ändå alltid sanningen till slut.

Sanningen har bara ett ansikte.

« Older entries