Djungelvisan

Sällsynt sällsamt vaknar dagen stilla, men full av liv.

Sitter på verandan, med enbart ljuset tänt inne i rummet
och med dörren på glänt.

Dagsländan kläcks till sin dag.
Eldflugornas sken mattas av i det utsilande ljuset från rummet
och fladdermössens vinande runt öronen hörs inte längre.
De har gått till ro.

Kolibrierna visar sig inte ännu, men grodornas läten hörs dovt ifrån sjön.
Ett ljud för varje art och hammargrodan slår inte med sin hammare
och allas grodljud överröstar ännu inte inte allt annat levandes ljud.

En hund ger skall och en höna kacklar. Tuppen har ännu inte väckt oss.
Kanske tagit sovmorgon?

Ett gevärsskott avlossas någonstans i närheten. Varför vet man aldrig,
men det är inget ovanligt med det.
Ormarna hörs inte, förutom skallerormen som söker sig till sina gömslen.
Kanske någon granne skjutit en stor Boaorm som dykt upp i det skira skenet.
Den ormen vill ingen bli kramad av. Ibland på dagen kan man se en sådan som
har en mycket annorlunda form. Den kan då t.ex. ätit en stor hel råtta eller
minigris. Den sväljer dem hela och därmed förändras den graciösa släta
figuren till bullig på sina ställen där bytet ligger.

Ödlorna på verandans tak sitter stilla så länge ljuset är släckt.
Sedan blir det full fart på dem. Vi har en som bor bakom en tavla inne i huset.
Hon har t.o.m. följt med en flytt, så hon känner sig hemma och jag är glad
när hon kommer fram och äter så många flygfän hon orkar med.

Pratglad Arapapegoja, Arara kallad, sitter ännu tyst. Bara det är en upplevelse i sig.
Hon brukar prata och sjunga för full hals när det är dag. Hon ropar med våra röster
barnens namn och när de kommer och frågar vad jag ville och upptäcker att det
var hon som ropat, säger de några väl valda ord till henne som hon snabbt lär sig
och upprepar när vi minst vill det.
När vi har fint besök till exempel. Då vill vi visa upp den väluppfostrade gojan som
sjunger barnvisor och dansar, vilket hon gärna gör när hon får bestämma själv,
men aldrig på begäran. Då kommer de ord som vi inte vill dela med oss av. Som väl är så är det oftast svenskar som kommer på besök och de kan inte portugisiska, så när hon säger något fult ler vi och berömmer henne.
Då kanske vi kan lura gästerna att hon sagt något fint.

Lägger mig i hängmattan och släcker inne i rummet. Vill uppleva bushens uppvaknande
ljud i Brasiliens djungel, men på något sätt somnar jag alltid.

Det är avstressande om något.

 

Evolutionssången

 

Väster om vinden och öster om solen
vandrar man hand i hand,
till främmande land.

Norr om glädjen och söder om hösten
växer hjärnorna i evolutionen
och kaoset tar form.

I det finns svaret och vi ser helheten.
Med rådande begåvning förmår vi det ej.
O så vackert det Är!

Ingen konstnär har ens i fantasin tänkt
eller känt vidden av hur lyckohänförande
det är väster om vinden, öster om solen,
norr om glädjen och söder om hösten.

Då Är!

Varandesången

 

Du stolta flamma som reser dig i elden.
Vart tog du vägen?

Du starka våg som slår emot stranden
och du bedårande molntapp på himlens kupol.
Vart tog ni vägen?

En stund ni fanns, men är ej mer.

Ni for till hjärnans minnesmoln,
där vi kan plocka fram er närhelst
hjärtat behöver näring.

Vandrarsången

Bland örter och rötter jag vandrar omkring.

Trädstammens beskaffenhet och växterna
får sin näring genom dem.

I markens mörker söker de sig till varandra
för att bilda ett rotnät som stärker
vid vädrets nycker.

Livets rötter brer ut sig i gudomens stadga
och orden är livets smakfulla fröjd.
En ört för varje livsbehov skördas och förtärs.

Ge akt på den mogna nässlan som
bränner i skinnet
som osköna ord på sinnet.

Lögnsången

Man vänder och vrider, sträcker och tänjer
på lögnen för att få den sann.

En lögn upprepad tillräckligt många gånger
tenderar att maskera sanningens kärna.

Lögnens lökavskalande skikt
blottar ändå alltid sanningen till slut.

Sanningen har bara ett ansikte.

Evighetssången

Tala till mig med låg röst.
Viska till mig högljutt.

Sjung sången om evigheten
och spela den otalbara musiken.

Måla kaoset nära dig i mystiken
och ge mig tystnaden och lugnet.

Hjälp mig att med alla medel
LEVA.

Morgonsången

 

Steg upp på morgonen och gick barfota ut på gräset.
Den livgivande daggen omslöt och tvättade mina fotsulor.
Gnistrande låg den kvar på buskarnas blad
och sände solkatter upp till skyn som returnerar strålar
som väcker de ännu sovande.

Upplyst av ljuset stiger de upp med anden vilande i hjärtat.
Sprider den till alla de möter som vill ha den.
Några ser och känner den inte. Instängda i sig själva
förutan fönster och dörrar, kommer inget varken in eller ut.

Deras strävan bär ingen frukt. De jobbar och jobbar
och förstår inte hur det blev som det blir, trots att svaret
finns inom dem.
All strävan i anden ger både upplysning och visdom.

Den vise går ut på gräset och dricker av dess vin.
Fyller sitt inre på nytt varje morgon.
Tar emot upplysningen som förbrukas under dagen.
Med gott samvete som kudde laddas även kroppens
fysik.

Strävan, upplysning och vila ger lyckan en stabil grund
att befästa visdomen i.

Vis den som söker den.

Sökandets sång

 

Väntan och längtan söker och hoppas.

Hoppas och väntar på att lyckan ska blomma ut.

Längtar efter en hamn att förankra i livet.

Söker någon som kastar ut en livboj som gör mig
flytande under väntans tid.

Hamnen finns och bidar still under strävandets tid
på bojen.

Lyckans hamn är en stark magnet som drar oss till sig
om vi vågar släppa taget.

Alltiettsången

 

Viskade löven sina klara färger till regnbågen?

Sa molnen med sin struktur till månen att lysa klart?

Talade vågornas vita gäss till alltet att vara bäst?

Regnbågens klara färger återspeglas i grönskan.

Månen lyser klart på molnen som återger färgmönster.

Bäst är alltet som guppar på vågornas vita gäss.

Glädje, lekfullhet, skönhet, musik och allt i ett.

Alltet!

Reningssången

 

Jag lyssnar till lövens och trädkronornas sus.

Det sitter en katt på min trapp.

Vinden renar mitt inre och ger plats för nytt.

Tänk vad underbart att bara var.