Bönans sång

En målarböna jag är, som älskar
att komponera bilder, i olja och tusch.

Använder poesi som uttrycksmedel,
så visst är jag en diktartjej också.

Älskar att utforska datorns möjligheter
och förnekar inte att jag är en datatös.

Vissa ser mig som en schackböna,
som spelar dåligt, men försöker ändå.

Några som den barnbarnskvinna jag är,
som älskar dem alla förbehållslöst.

Detta enligt säker källa och det stämmer.

Allt detta är jag.

Detta är min fasad, men inuti mig,
döljer det sig en jänta till, som har ett djup.

I en kaskad av känslor för min Gud,
lever jag med kärleken i alla sinnen.

Bönar och ber för alla och envar, i alla dess former.
Ber att handling och ord ska stämma överens.

Den dag det kommer ett bud, önskar jag
att vara redo att möta Dig,
utan skam, men med ödmjukhet.

Detta hoppas jag på.

Sången

Det finns en sång jag alltid hör.
Den sjungs solo och i kör.
Ekot ljuder mellan bergen,
utan slut.
Uppfunnen av änglarna
som gör debut.
I mitt liv de inte visat sig förut.
Sången inga noter har.
Den sjungs i tungors tal.
Alla hör och förstår på djupet.
Lyssna noga. Det är sångens premiär!
Nya ting förkunnas och den
som förstår, förundras.
Allt förnyas snart.
Sången sätter på händelserna fart!

Övertidssången

Om jag fik leva en dag längre, än mitt tänkta liv, skulle jag sova länge på morgonen
och ändå stiga upp i ottan för att njuta av soluppgågen. Gå ut barforta och
lägga mig det daggstänkta gräset och titta på molnen. Känna dofterna av växter och mylla.
Höra fåglarna sjunga variabla sånger ackompanjerade till svajande löv vajande för vinden. Musiken är bedövande i den för övrigt tysta, prunkande vegetationen.
Jag skulle åka till Arlanda och ta ett flygplan till morgondagen och rekognosera terrängen inför min
ankomst. Ett annat tillbaka 20 år i tiden till Brasilien och träffa mina vänner där på nytt och ingen skulle märka att något var annorlunda nu än då.
Jag skulle vandra i skog och mark. Över tuvor och berg in i regnbågens land och åka kana på strålarna,
till hittills oupptäckta mål i rymden. Vara borta i tidsmätning i oändlighet men ändå komma tillbaka tills den sista dagen i mitt liv.
Organisera lastbils- och båttransporter med mat och mediciner i mängd till alla världens hörn, för att ge till svältande och behövande. Alla vara jämlika. Kruxet är då, att det om så blir är det dags för dagen D, då allt blir uppenbarat för oss alla och då skulle inte bara jag ha en extra dag i mitt tilltänkta liv, utan hela jordens befolkning skulle leva sin sista dag tillsammans med mig och ingen övertidsdag blir möjlig.
Plocka frukter från Mars och Jupiter och strö dem som druvor över baneret, med lika många till alla stjärnor.
Blåsa snömoln till sydliga länder,tillsammans med varma kläder, så de får känna glädjen av att leka i snön och göra lika med solen. Skicka den till kalla länder, så människorna där får leka i den varma sanden och känna dess värme.
Dyka ner i havets botten och samtala med alla fiskarna där. Var och en på deras språk, för under den magiska dagen, längre än mitt tilltänkta liv, kan jag tala alla språk som finns på jorden. Ingen kommer att känna sig missförstådd. Varken djur, människor eller andra varelser.
Om jag fick leva en dag längre än mitt tilltänkta liv, skulle det bli övertid, men vem ska betala? Jag eller någon annan? I så fall vem? En dum fundering, för om jag får leva den dagen, skulle jag stifta en lag som gör att inga pengar existerar längre och alla skulle idka byteshandel med varor och tjänster i stället för med pengar. Jag skulle göra ett berg av siffror, motsvarande all världens så kallad rikedom och göra en bergskedja av dem, så att man kan göra en stor och vacker brasa som brinner i all evighet, eller rättare sagt tills vi går in i evigheten. Då behövs inget så banalt som pengar eller siffror. Alla nollor skulle få ettor framför sig, så att ingen känner sig som en nolla och åttorna följer med in i evighetens eviga kretslopp.
Jag skulle ge hinkar och spadar till alla barn och transportmedel till alla öknar, där alla får bygga stora slott eller små kojor eller vad man har fantasi för av sanden.
Denna magiska övertidsdag, skulle jag göra alla jägare till jagade och alla soldater till barnvakter. Alla barn till sina egna föräldrar och föräldrarna till sina egna barn. Därmed tar jag död på arvssynden och utan den, vem kan då skylla på den? Bunta ihop alla bilar till en stor skrothög och spruta saltvatten på dem, så de rostar och blir till ett stort järnberg. Strö alla smulorna över planeterna, så att de blir lysande både dagar och nätter, av allt gravrost från alla som gått före både i havet, på jorden, i luften och elden.
Denna dag skulle jag boka in en massa möten och komma försent till dem alla. Prata med alla i väntrummen och inte sitta och titta framför mig, som om det inte fanns andra väntande, tillsammans med mig där. Vi skulle kunna utbyta värdefull kunskap om både det ena och det andra.
Jag skulle göra alla analfabeter till professorer och välutbildade jordnära och trevliga medmänniskor. Alla politiker skulle bli gräsrötter och tvärtom. Jag skulle göra dagen så lång, att jag fick vara med om resultatet av alla nya beslut som fattas.
Dag skulle bli till natt och natt till dag och alla som lever på natten i skydd av mörkret ska vara med om ljuset och dagens mödor.
Jag ska inte ge blinda synen eller seende blindhet. Ingen av dem skulle klara av denna omställning, om så bara för en dag. Jag ska låta de oseende, se med alla sinnen som de är vana vid och fördunkla sinnena för de seende, som inte använder de andra, i samma utsträckning.
Under min övertidsdag ska jag göra alla deprimerade lyckliga och alla oerfarna och dömande känna på att vara deprimerade. Allt för att de alla ska utvecklas och växa.
Jag skulle sätta fötterna på två delfiner och korsa oceaner, upplevande vågornas kraft och solens katter blixtrande i vattnet, på min väg mot horisonten.
Jag skulle besöka alla solsystem i universum och kommunicera med alla andra arter där. Fråga dem om de lärt sig av historien, hur man ska leva och undvika krig och andra otrevligheter, eller som vi blundar för det och tro att allt är nytt under solarna, när inget är det. Allt har hänt om och om igen under tidens gång, men vi har inte lärt oss något av det. Allt finns att läsa i Boken Bibeln, men vem kan tolka den? Denna dag ska jag tolka den och få en upplevelse jag aldrig glömmer. Dagen efter, får jag dessutom leva i denna underbara skatt, med en känsla så förunderligt lycksalig och hemmastadd. Har varit där förut. Minns känslan och vill uppleva den för alltid. Måtte Herrens nåd vara mig nådig.
Jag skulle klä av mig naken och sätta igång naturens krafter för orkan och regn. Skulle gå ut i det andra kallar oväder och njuta av hur krafterna spolar rent i mitt inre. Sköljer bort ängslan, oro och ångest och gör plats för angenäma känslor i mitt sinne, för när min sista dag har kommit stå rentvättad från synd och skam inför vår Herre. Om jag inte får övertidsdagen, hur gör jag då? Är jag välkommen inför vår Fader, full med skadade känslor och andra skavanker? Hoppas ännu en gång på nåden.
Ge vilja till de viljelösa och svaghet till de viljestarka. Klippa långhåriga och ge hår till flintskalliga.
Ge skor till de barfotade och låta skoklädda vandra barfota på moder jords mylla.
Samla all ammunition och smälla av det i en enda stor smäll som sprutar upp som en vulkan och omvandlas till bomull.
Om jag fick leva en dag på övertid, efter dagen som är min tilltänkta sista dag, skulle jag……………….
nej förresten, eller kanske…………………….??????

Minnessången

Känn ingen sorg, känn ingen vanmakt,
när dödens käftar slukat min kropp.

Känn med mig lättnaden, över att
lidandet är slut.

Känn längtan och fäll tårar över saknaden,
men gläds med mig.

Minns livet vi delat med glädje och skratta
åt tokiga minnen.

Minns även det svåra och gråt över det,
men torka tårarna med glädjens näsduk.

Minns hur vi vandrade tillsammans,
både här och där.

Känn dofterna som en påminnelse av tomheten,
men fyll den med liv.

Känn buset i soffan om vem som skulle ha makten,
i form av tv:ns fjärrkontroll.

Känn smekningarna över kinden
för att säga god natt.

Minns letandet av nappen medan huvudet
borde vila på kudden.

Minns pysslet i köket och stöket i rummet
och promenaden till godisbutiken.

Minns med mig korten som skickats med hälsning
och konstnärliga teckningar på kylen.

Känn min närvaro och vandra med mig i bön.

Gläds med mig, så jag glad kan stiga fram
till min Faders hus.

Tonsätt livets tro, hopp och kärlekshyllning till döden
och minns, känn och gläds åt att vi möts igen.

Känslosången

Vilsen i världen, vandrar jag hemåt,
på stigen till min faders hus.

Ensam på jorden, förtär ångesten och oron.

Förnimmer min Fader i tron så stark
och ensamheten far sin kos.

Ger plats för trygghet och livslust.

Vårkänslorna får spira fritt.

Hör kärlekssångerna där det förut
varit tyst.

Fågelns sång

Liten fågel på grön kvist, med solljus syn,
skådar över landskapet från tallens krona.

Fjäderdräkten är ruggig av strävsamt liv
och bär i sinnet en hemlighet.

Tänker och känner efter om tiden är inne.

Tungt att ensam vara klok nog, att avgöra när.

Hur kommer det att mottagas och slå rot,
när det okonventionella mysteriet basuneras ut?

Sanningen är alltid sann, även om vi inte vill tro det.

Vacker blir den först efter förnuftiga överväganden.

Hemligheten är att djävulens verk är Guds skapelse!!!!!

Guds heliga vrede och ondskan har samma källa
i Gud.

Inget misstag begicks när Gud skapade universum.

Gud är allsmäktig och står över allt som kunde gå
fel.

Allt i nytt perspektiv återställer balansen i Skapelsen.

Känslobygget

Känn ingen sorg, känn ingen förtvivlan.

Förnim hoppet spira
i takt med den knoppande skapelsen.

Hör kärlekens sånger från fågel till människa.

Lyss till serenaderna varhelst de uppstår.

Känn ingen sorg, känn ingen förtvivlan.

Tro på en framtid så skön,
varhelst du går fram.

Kärleken är allt i alltet och så även vi.

Lyssna till ditt hjärtas djuphetssång.

Där finner du den värdefullaste pärlan.

Bygg på den!!!!!