Visan

En visa har jag skrivit om livet och så.
Om blytunga dagar,
och lekfulla dito.

Långfredagens melankoli
gestaltas av toner i moll.

Sammanställningen, en blandning
av glädje och pina
komponeras utan att tappa takten.
Rytmiskt pendlande mellan polernas
känslor,
förmedlande budskapens djup.

Om jag ska ha en refräng
ska den låta så här:

Livet leker trots blytunga dagar,
lockar till rytm och lycka.
Känslor av smärta i kärlek och sorg
balanseras stilfullt av livets villkor.

Insikternas sång

Med förrädiskt bidande, undergrävande Ord,
rensar du subtilt och urholkar obemärkt
människornas intellekt och tro till oro.

Insikter kommer du dock inte nära.
De är solida som klipporna.

Snärjande högljutt talar du många på fall.
Fallande till fanatiskt, rabblande förföriska Ord.

Insikterna lyssnar dock inte till dem.
De genomskådar falskheten och ser den under lupp.

Förrädiskt bidande, förföriskt talande.
Blott insikterna ser sanningen i tysthet. Som en
stilla bris och jag svalkar mig i den.

Väl skyddad genom min tro.

Funderingssången

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Fåglar, ekorrar och rådjur gör mig sällskap på distans. Alldeles
utanför fönstret kikar rådjuren in frågande vad jag gör.
Kan tänka att en dator inte är något som intresserar dem,
men ändå är de nyfikna. Nyfikna på livet liksom jag.

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Tänker på människor som lever döda och de som lever, men som snart
ska dö. Säg hur tänker man i de lägena? De levande döda tänker inte, kan jag tro,
medan de som lever, men ska dö, tänker desto mer. Ta vara på livet sägs det, men
gör vi det? Ibland kanske? Lever man bara när man umgås med andra, eller kanske
till och med mer, ensam i tystnaden invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av Guds skapelses liv?

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Tänker på det jag gjort idag och det är gott. Borde jag kanske i stället tänka på det
jag inte gjort? Vad är det jag borde, men inte gjort? Hur gott vad det jag gjorde,
om jag i stället missade det som är viktigast? Vem bestämmer vad som är det
och varför? Kan jag lita på min magkänsla, som alla talar så mycket om att man ska
följa? Tror det, men beror det inte också på vilket humör jag är på själv?
Kan jag känna in Guds vilja i det lilla och stora?

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Idag är det skärtorsdag och i morgon är det en mycket viktig dag. Långfredagen!!
Varje år känner jag stor sorg inför den dagen och det varar hela fredagen. Varför
känner jag så? Jag var ju inte med den dagen då det begav sig. Eller? Var det det jag var
och som gör sig påmind än idag? Denna största händelse som hänt i hela universum,
sedan tidernas begynnelse och före det! Det gör ont i hjärtat att tänka på det lidande
Jesus måste känt både fysiskt och psykiskt! Jag kan bara ana en del av smärtan och jag
blir betryckt av den. Hur upplevde då inte Jesus själv det hela? Vi kan bara tacka honom
för denna enorma kärleksbetygels han visade oss då han tog udden av det onda och gav
oss livet.

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Visar jag Gud min tacksamhet för livet han gav oss, när han offrade sin enfödde son?
Troligtvis inte tillräckligt. Inte minst Jesus själv som valde livet i döden framför döden
i livet! Utan denna uppoffring hade vi idag inget liv. Vi skulle stå utanför Gudomen och
där finns det ingenting och just att inte känna och leva, utan att vara levande död för
alltid, måste vara det värsta som kan hända oss människor. I musiken, konsten och Orden
kan vi ana Guds kärlek, men det är svårt just inför denna stundande långfredag. Sorgen förtar
resten, men det tillhör ju livet det också. Därför måste vi tacka för alla känslor vi känner.
Även de icke så angenäma, eftersom de tillhör livet de också. Även den dag vi lämnar detta jordelivet för ett liv i evigheten, ska vi tacka Gud för livet i alla dess former som vi fått. Samvetet, oron,
kärleken, som är Gud, tron som försätter berg och så mycket av allting. Inte att förglömma förlåtelsen som är en av de svåraste känslorna vi har, men som är ett måste för att komma vidare i livet. Ingen går fri från frestelser och oförrätter. Bitterheten tillhör inte kärleken, varför vi måste
förlåta och gå vidare. Den största synden är underlåtelsesynden. Den som gör att i tiger när vi bör tala och talar när vi bör tiga. Allt av lättja och lathet är ett missbruk av tiden och livet.

Sitter och summerar livet, invid mitt olivträd, nära skogsdungen
full av liv och livet tar tag i mig.

Tackar min Gud för Livet som blev oss givet!

Dödens sång

I dödens skuggor gömmer sig känslor av rädsla,
frågor, illamående, oro, trötthet och smärta.
Känslor av hopp, sökande, glädje och frid
gör sig också påminda
och pockar på uppmärksamhet.

I dödens närhet är vi nära Gud.
Många upplevelser vittnar om detta.
Människor kommer närmare varandra
i Kärleken.
Kampanda. Var kommer den ifrån?
Kämpar vi för att leva vidare i smärta och ångest,
eller för att lämna dem för ljuset?

I dödens väntrum väntar Kärleken som säger,
var inte rädd och
Kärleken Är Gud.

Vårsången

Världen skälver av kraften,
i den spirande sången som bidar i jorden.

Det snövita täcket värmer utbudet.

Lyft på lagren som skyddar det dolda.

En skatt värd mer än pengar du finner.

Är du mogen att mottaga denna rikedom?

Har du visdom att handskas med den?

Vem har klokhet att avgöra det?

Sanningssången

Säg mig de vackraste orden.

Lär mig att välja bland dem.

Visa de vackraste bilderna.

Lär mig att välja bland dem.

Lyssna till urnans andetag.

Vad viskar det ännu okända?

Lär mig till visdom därav.

Förklaringen finns i källan.

Lär mig att tyda vad Bibeln skänker.

Summera allt och lägg inget därtill.

Lär mig att se sanningen som den är.

Sann!!!

Gudssången

Tungor ljuder från läppar till öra.

Ger äran ljudlig glans.

Kärlekens verklighet påvisas
genom bönens Andekraft i Orden.

Anden leder oss att lovsjunga.

Himmelskt paradis uppenbaras
då tron på tronen ger hopp om aftonen.

O står för Ordet som är Kärleken och
Kärleken är Gud.

Ordet är A och O
i evighetens Kärlek.

Sången till Dig

Din blick gnistrar som snöstjärnorna.

Min hand nära din.
Vill ta den, behålla den och förmedla min Ande
över till dig.

Lägger i tanken mitt huvud i ditt knä.

I förtvivlans land är du min tröst som lättar.

Din profil så vacker, vill smeka din kind.

Vill att du lägger armen omkring mig,
själv vågar jag inte närma mig dig.

Poetens sång

Poeten målar kärnans livskraft med ord.

Konstnären med pensel och duk.

Tillbedjan och förtvivlan.

Starka känslor bevaras i evigheten.

Andens mysterium
öppnar mig för dig
i min förtrolighetsgömma.

Älskar dig så!

Din sång

Av sorg och vånda mitt hjärta vrider sig.

Varje hjärtslag känns outhärdligt,
men dock!

Ett frö får näring av sältan i sorgemyllan.

Emot döden en nära och kär vän kämpar,
med böner som kurant medicin.

Fröet växer i smärtans intensitet.

Vågskålarna med sorg och kärlek väger jämt.

Hjärtat stannar när telefonen ringer,
men hyser ett hopp om att fröet
har vuxit sig starkt och värmt sorgen
till intet, i kärlekens glöd.

Kärleken till dig är så stark,
så outhärdligt sann.

Hur ska jag klara livet med dödsångesten
och kärlekssorgen i samma vågskål?

« Older entries