Vinterhyllning

 

Snöknarr under skosulorna.
Tilltalande ljud och tilltagande snöflingor
dalar ner på marken.

Några fastnar i ögonfransarna.
Blinkar och flingorna smälter till tårar
rinnande utmed kinderna.

Tårar utan substans, men passar in.

Så mäktig, så stilig och stolt
kommer en råbock varje dag
och ävenså på nätterna.

Några meter ifrån mina fönster
stannar den och vi ser på varann.
Vi älskar varann på avstånd.

Orden räcker inte till.
Vill parkera livet ett tag.

Livshyllningen

Ljuva toner från ingenstans
ger mitt sinne näring
till regnets dripp, dropp.

Underbart talande konst
väcker känslor som stegras
när fågelsången läggs till.

Tungotalet och barnets joller
förstår man utan ord.
Lyssnar till allt och lägger det ihop.

Det inger hopp inför framtiden,
sökande efter meningen med livet.

Var still i den inbillade tystnaden
så hör vi det vi inte vet.

Syftet med livet är att födas till tiden
på jorden
och att dö in i evigheten.

Drömfångaren

Ett tovat hjärta hänger i ett fönster.

En drömfångare det är.

Den fångade nyss en dröm
något utöver det vanliga.
Tittade på den och tyckte om den.

Hänger mig åt tydningen
av hela mitt hjärta.
Om förr, nu och sedan.

Nya infallsvinklar och uppslag.

Hela min uppmärksamhet ägnades åt den
och jag somnade glad i hågen.

Sov länge med den fångade drömmen
integrerad i min egen.

Vaknar så med ett ryck.
I min drömvärld stängde jag ute natten
och glömde att jag inte släppt in katten.

Vinterdag

Snökristallerna klingar ljudlöst
och flingorna faller likaså.

Solen smyger sig upp i horisonten
och strålarna ljuder ohörbart
likt gitarrsträngars svängningar.

Kylan biter i skinnet förutan märken
och läten.

En hackspett hackar ljudligt
och förstärker stillheten.

Framtidssången

Samarbeta som en orkester med rena toner

likt ett moln som gråtit ut sitt regn.

En doft av norrsken till ett hjärta två storlekar
för litet.

När musiken tystnar tänk globalt,
men agera lokalt.

 

 

Akvarell

Andens våg

 

Tomhetens steg ekade bakom mig.

Kände ingen mening med livet.

Så hände något!

Ande-tagen fann jag innebörden och livsglädje.

Livfullt lätta blev stegen och jag njuter
betagen av behagen i vår Herres komposition.

Ögonen är öppna och jag ser!

Öronen är lyhörda och jag hör.

Andningen i Anden hållet takten i denna symfoni.!!!!

Jag lever i nuet!

Önskesången

 

Vi letar nya ord att berika vårt språk med, så varför inte även använda oss av de som redan finns men sällan används?

Önskesången

 

Önskar mig en hård hud, där okvädesord rinner av.
Önskar att jag vore utan empati.

Önskar mig avsaknaden av psykisk smärta,
oro, ångest, rädsla, tårar av sorg och saknad.

Önskar mig ögon att kunna se, utan att förnimma.
Önskar mig vingar att flyga bort med vid svårmod.

Jag en buren optimist med humor och skratt,
tackar Gud att jag inte får som jag vill.

Tillgångssången

 

Munnen formar söta ord som bär.
Sanningens ord, skarpa som svärd.

Ögonlocken fladdrar som fjärilsvingar.
Starka i sin sprödhet.

Hjärtat känsligt som en seismograf.
Känner varje nyans vida omkring.

Känsligheten och sårbarheten,
är styrkan och tillgången vi har.

Vintersången

Det ljuder som av kristall med klangfulla toner
när vinden spelar på istapparna som hänger från taket ner.
Alla i olika längd.

Musiken bär på tungotalets melodi och förståelsen
sprids i den vinande vinden.

Suset i trädkronorna och snön som piskar mot ansiktet
renar mitt inre.

Snöflingor smyckar mina ögonfransar.

Inga ord behövs. Själen får sin mättnad ändå.
Kompositionen förser sinnet med den trängtande näringen.

Överflödet rengörs och ger plats till det nödvändiga.
Anden befrias och intar sin plats i det renade rummet.

Kärlekens Ande lever nu mitt liv, med brinnande flamtungor
renar den allt som i guld.

Sanningens Ande är stöttepelaren.

 

« Older entries